Underbaringar!
En gång när jag var lite lagon trött och utarbetad skrev jag ett inlägg om mina juveler på jobbet. Det kanske inte lät så snällt men det var med glimten i ögat. Men för säkerhets skull måste jag berätta om idag.
Jag har varit ifrån jobbet i 3 veckor (av olika anledningar) och jag var lite spänd på hur barnen skulle reagera när jag kom tillbaka. När jag var 150m ifrån gården hör jag "KAAAALIIIIINAAA!!!" "Kalina kommer!!" Sedan sprang nästan alla fram till staketet. Oj vilket välkomnande tänkte jag. När jag kom in på gården sprang 6-7 underbaringar och slängde sig om halsen. T.o.m. lilla blyger kom och tryckte sig intill.
Lilla trollungen kommer och sätter sig i knäet och säger: saknat dig Karina
Åhh tänkte jag och hjärtat slog ett extra slag
Vid lunchen säger en annan gullunge: jag älskar med dig Kalina
Jag hade munnen full med ris och kunde inte låta bli att skratta så det sprutade ris. Gullungen skrattade men tittade undrande på mig
Idag har varit en toppendag på jobbet! Tänk om man slapp alla tjafsande, förvirrande käringar på bygget, och bara kunde mysa med barnen. DÅ hade jag trivts som fisken i vattnet!!
Kommentarer
Postat av: Carleen
Kan känna igen mig med det du nämner. Barnen är så underbara och man saknar dem så. Alla är unika på sitt sätt och det är så fantastiskt att de kan ge en så mycket kärlek.
Saknar mina 13 barn och tycker det är tråkigt att behöva vara ifrån dem nu tills jag föder. Men jag försöker gå förbi och tanka lite kärlek när jag lämnar min dotter på samma förskola.
Trackback
