stackars Ida

Det är inte lätt att vara Ida. Innan har hon varit SÅ seg och tråkig när man är ute och går. Det spelar ingen roll om jag går fort eller sakta....hon går 1,5 meter bakom. Vilket är både irriterande och pinsamt. Idag vet jag inte vad som hände. Hon hade samma energi som förr och ville hälsa (eller äta upp jag vet inte säkert) på allt som rörde sig. När hon gör sina utfall låter det ju som att hon är galet aggressiv....vilket hon inte är men det vet ju inte människan å hunden vi möter....Detta är också mycket irriterande och pinsamt.
Jaja det är skönt att hon är piggare, men tänk om hon någon gång kunde lära sig....så slapp hon ha sån sur Matte.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0