karinas blogg

den här texten är underbar!! Och så BRA.


"här är jag klädd i mig - blir du förstummad
 där är du klädd i dig - jag är förlorad i
 ditt jag, det som är du.."

Lyssna på låten Klädd i mig av Maja Gullstrand. Den e kanon!

...det är jag just nu. Mannen åkte ut i skogen för några timmar sedan och ska leka av sig lite (jaja övning heter det officiellt). Jag sitter här i soffan och mår för tillfället ganska ok. Men sedan reser jag på mig och ska typ gå på toa (vilket tar ca 10 minuter å toan ligger 3.5 meter från soffan) och sedan dunkar det i magen igen, eller axlarna, eller i ryggen. Därför känner jag mig som om jag vore ca 95 år gammal. Jag är inte såå rörlig för tillfället. Men humöret är på topp. Det kan ju bara bli bättre fr.o.m. nu!

Imorgon är det 60års kalas på schemat. Hoppas jag är så pass pigg så jag kan närvara. Jag blev riktigt stolt över paketet och kortet. Jag tror att Djurgårdsfanatikern blir glad.

Hi hi såg nyss att jag har spraydate som en länk på min sida. Passar väldigt bra eftersom jag och maken träffades på spraydate för mer än 8 år sedan! Visste inte att det fanns kvar ens.

Man är väl inte bättre än man kan ändra sig! Jag är väldigt bestämd med vad jag tycker om saker och ting. Men vid två tillfällen har jag faktiskt ändrat mig.
Det ena handlar om det här med giftermål. Jag har alltid sagt att jag aldrig ska gifta mig. Det är så många som skiljer sig så det är bättre att leva som sambo...inte lika krångligt. Förra året gjorde jag en helomvändning. Vet inte varför det bara blev så. Jag är ganska impulsiv. Jag sa till mannen att om vi gör såhär och såhär så kan vi gifta oss. Jätteromantiskt eller hur! Ingen kyrka och inget hallabalo var mina krav. Ok sa han något förvånad. Han hade pratat om det många gånger och till slut insett att det inte var någon idé. Men men
Så den 18 augusti gifte vi oss. Alldeles själva i Göteborgs Rådhus (ja två vittnen, inga vi kände, och vigselförrättaren var ju med). Släkt och vänner visste inget men blev nog överraskade när det damp ner en inbjudan till fest i brevlådan. Vi hade ett avslappnat litet tårtkalas hemma i trädgården. Visst hade det varit häftigt med ett jättekalas men detta var mycket mer vi. Inte massa bestyr och nerver och ståhej. Skönt. Så nu är vi gifta och det är ingen större skillnad. Men det var en kul upplevelse.

Det andra handlar om det här med barn. jag har alltid sagt att jag INTE vill ha några barn. Eller rättare sagt jag ville inte föda några barn. Jag kunde gärna adoptera ett barn som inte hade någon annan. Det finns så många barn som skulle behöva någon.  Alla runtomkring tjatade och sa att det fanns ju hjälp att få. Då blev jag ännu mer anti och tyckte alla var skitjobbiga.  Men för några år sedan kände jag att det ändå skulle vara speciellt med ett eget barn. Och det finns ju kjejsarsnitt. Jag slutade med p-piller och tiden gick. Inget hände. Jag fick skitont imagen en dag och hamnade på sjukhus. Till slut, efter att ha uteslutit urinvägsinflamation och blindtarmen, gjordes ett titthål och de upptäckte att jag hade en cysta på äggstocken som spruckit. Det var det som gjorde så ont. Läkarna upptäckde då att jag hade endometrios. Jag hade ingen aning om vad det var och tänkte inte mer på det. Vi åkte hem och fortsatte försöka bli med barn. Inget hände. Sedan efter många månader blev jag gravid (på vår bröllopsdag tror jag). jag mådde pyton i 4 veckor och gick ner 10kg. var hos läkaren och gjorde ultraljud. Han såg då en cysta igen på äggstocken. han sa att graviditeten var bra för cystan. Ett par veckor senare var jag tillbaka på kontroll av cystan. På ultraljudet syntes då inget hjärtljud på fostret. Tillbaka en vecka senare för ett nytt ultraljud av en annan läkare. Det konstaterades att fostret inte levde. Två dagar senare lades jag in för ett MA. De stoppar in tabletter vid livmodern för att driva ut fostret. Det brukar ta ett par timar. jag var där hela natten. Till slut kom allt ut som det skulle och jag slapp skrapning phu.
Nu ett år senare skall jag in på måndag och opereras. Jag har nu två cystor, en på varje äggstock. Dessa ska tas bort och läkaren ska titta på livmoder, äggledare och äggstockar så att allt ser ok ut. Jag har ju inte blivit gravid på det här året och de ska kolla upp om det är något knas. De ska även kolla upp hur utbredd endometriosen är. Jag har läst på lite om sjukdomen och känner igen mig en hel del. Jag förstår bättre nu varför jag mår som jag mår ibland.
Så nu vill jag alltså ha barn. Jag vill fortfarande inte föda. Men i kampen för att bli gravid har jag glömt bort det. Det får jag ta itu med när det händer.

Vem är då Karina?? Det kan man undra. Jag är 28 år. Född och uppvuxen i Märsta som ligger ett par mil norr om huvudstaden. För åtta år sedan skakades min värld om rejält. Min bästa vän dog, samtidigt träffade jag en kille som numera är min man. Jag flyttade (flydde beroende på hur man ser det) till mörka Småland. I början var jag fast besluten om att en dag flytta tillbaka. Efter ett par år minskade denna längtan och jag insåg att det är inte hälsosamt att bo på ett ställe där det händer så mycket skit. Sedan började tankarna om barn ta form och jag skulle aldrig välja att uppfostra ett barn där "hemma". Jag trivs  här i min lilla stad. Jag kan förstå att man blir less om man växer upp här för alla vet allt om alla. Men jag som kommer utifrån och är lite okänd trivs jättebra.
Jag är utbildad lärare och arbetar i förskola just nu med barn i åldrarna 1-3. Jobbet är utmanande och otroligt lärorikt. jag har fantastiska arbetskamrater och trivs jättebra trots alla nerdragningar som kan få vem som helst att gå in i väggen. an gör det bästa av det man har.

Jag har letat länge efter en bra bloggsida. Idag googlade jag på blogg och hamnade här. Varför ska man altid krångla till saker och ting. Det här ska bli ett spännande experiment. Jag kommer att skriva om vardagliga saker som händer i mitt alldeles vanliga liv. Jag är inte speciell på något annat sätt än att jag är jag och det finns ingen som jag!
Mardrömmen är att bli en gnällig bloggare....det är inte kul att läsa. Om någon läser min blogg (vi får se hur det blir!) och märker att jag gnäller så säg till för guds skull!!