Snöklättringspromenad

Igår fick Ida ingen vettig promenad. Det tog vi igen idag. Skulle gå en liten sväng i skogen bara. Jag kom på att jag ville gå upp till utkiken. En halvmeter orörd snö. Vi fick pulsa, hoppa, krypa. Ibland skönk jag ner till knäna. Höll på att tappa skorna 2 ggr. Till slut kom vi upp. Helt slut båda två. Men det va värt det:


 

Sen skulle vi ju komma ner också.....phu. Det tog en stund men vi kom ner utan benbrott. 
Efter ett tag blev Ida lycklig...hon hittade rådjursbajs. Trevlig tjej det där!!

Djup snö va det:
 

mmmm bajs...gott!!


Jag hade tänkt att gå den korta rundan i skogen. Men det var visst ingen annan som gått den i vinter. Så vi fick följa de "stigar" som fanns. Försökte få Ida att fatta att man inte ska gå i skidspåren utan brevid. Det sket hon fullständigt i. Sen är det ganska svårt att går även på upptrampad mark när det är typ 30cm i höjdskillnad mellan stegen.

Där det var möjligt gick jag på plogad, sandad gångväg. Ida valde.....

snöhögarna! Pucko

Det gick inte att ta den korta vägen så vi fick gå runt hela skogen. Hela äventyret tog ungefär två timmar. men det var ganska skönt faktiskt. Sedan vi kom hem har Ida inte rört sig. Stackarn. Hon kommer ha ont i benen imorrn....och jag med!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0