karinas blogg

Nu är det inte bara synd om mig, utan mina kollegor som får klara sig utan mig (vilket iof inte borde vara något problem för dem). Jag mådde bra i morse när jag vaknade (va nog chocken av att gå upp så tidigt). När jag promenerade till jobbet tänkte jag tanken att det kanske inte var så smart ändå. Efter 1,5 h på jobbet insåg jag att det aldrig skulle gå. Så jag ringde min älskade man som kom å hämtade mig å sedan ramlade jag i säng.

Nu befinner jag mig i nåt sorts ingemansland. Så länge jag ligger still mår jag ganska bra. Men minsta ansträngning å jag tar helt slut. Jag kan inte sova mer, då får jag huvudvärk, finns inget kul att se på tv, jag har inte ork att göra något............suck..............trist.